Idag har vi varit inne i gamla stan och promenerat. Vi var i stan en gång när han var väldigt liten, men sen dess har det inte blivit mer stadsmiljöträning, så vi visste inte alls hur det skulle gå. Vi gick bland annat hela Västerlånggatan och trängdes bland folkmassorna (det var sjukt mycket folk och gatan är inte speciellt bred) och Kingston skötte sig väldigt bra måste jag säga. Första omgången var han väldigt uppspelt och drog en hel del i kopplet. Jag var redo med godaste godiset i handen hela tiden och det var nog tack vare det det fungerade, tack korven!

Efter en vända vid vattnet gick vi tillbaka och tog Västerlånggatan igen och då gick det väldigt bra, han drog nästan inte alls utan gick snällt vid min sida, även om jag tror att korven hade endel med saken att göra igen.

Det var riktigt bra träning och det måste vi göra fler gånger!

Kingston har börjat fälla vinterpälsen. Främst ser man det på högarna päls i hörnen hemma, men också när man borstar honom. Tidigare har det knappt varit lönt att borsta honom, han fällde ingenting.

Men nu ser det lite annorlunda ut.

Efter en liten genomkamning:

Idag hade vi Aussieträff med Casper, Leo och Baileys. Det är så härligt att se dem leka tillsammans och även att ha andra Aussie-tokiga människor att prata med.

Kingston är störst i gänget och beter sig lite därefter. Han trycker gärna ner framför allt Baileys i marken, men det är bara på lek, så ingen blir skadad eller rädd.

Casper är lite kompaktare, både i kroppsformen och i ansiktet. Det har han ju alltid varit, men i förhållande till de andra så blir det väldigt tydligt.

Leo och Baileys är småttingar jämfört med Kingston och Casper. Det syns tydligt vilka som är syskon.

Både Leo och Baileys är mycket tunnare i kroppsformen och ansiktsformen. Jag som inte är intresserad av utställningar osv har fått lära mig att Kingston och Casper ser mer ut som amerikanska Aussies och Leo och Baileys som svenska.

Hur som helst tycker jag att de är underbara allihop!

Här kommer lite bilder:

Casper, Baileys, Kingston och Leo.

Brödraparen busar med varandra

Alla på rad

Aussiehög

Ett stort tack till Linda, Richard, Anna och Maria för en härlig lekstund. Hoppas att vi ses snart igen!

Den senaste tiden har inte varit så spännande.

Matte har börjat plugga på kvällarna och har inte riktigt tid för världens mest underbara hund, men Kingston är så trött när han kommer hem från dagis så han är nog den sista att klaga.

Vi försöker lägga lite mer krut på helgerna med lite träning och lek och det verkar räcka för trötter just nu.

Kingston har haft lite magbesvär den sista tiden. Förra veckan var han så dålig i magen att han fick stanna hemma från dagis måndag och tisdag. Vi tror att det kan ha att göra med några nya ben som vi köpt, så nu är det slut med dem.

Vi har förstått att han har en ganska känslig mage, så det gäller att inte köpa några storpack av något innan man testat det först.   

I helgen hade vi lekträff med Casper och Anna.

Här kommer lite bilder på det.         

Hos oss flyter allt på som vanligt. Kingston har börjat heltid på dagis, vilket går riktigt bra. Han har inga problem att ta det lugnt och sova när det är dags för vila och sköter sig på promenaderna. När han kommer hem är han oftast väldigt trött, men är med på noterna om det är träning eller promenad på gång.

Vi märker ingen personlighetsförändring som vi direkt kan koppla till kastreringen, vilket vi är väldigt glada för. Han får specialfoder för kastrerade unghundar som ska hjälpa till att hålla vikten under kontroll.

Det enda underliga han gjort på sistone är att han verkar bli lättare skrämd nu än tidigare. Men jag gissar att det har mer med spökåldern än kastreringen att göra.

Härom dagen skulle jag och Kingston möta husse på parkeringen när det var mörkt. När Kingston såg att det stod någon där började han skälla. Han som i princip aldrig skäller! Husse ropade på honom och då slutade han direkt.

Någon dag senare skällde han igen på en person som dök upp en bit framför oss i mörkret. Men han verkade egentligen aldrig rädd, för när vi väl passerade människan så viftade han glatt på svansen och ville hälsa.

Vi får se hur det blir med detta.

Min vackra Kingston

Visar upp att han kan kommandot "Rygg"

Ligger still på sidan när matte ber snällt

Och väntar snällt på ett "var så god" innan han tar godisen inom räckhåll

Matte och husse är barnsligt förtjusta i sin Kingston   

Kastreringen var en hemsk pärs.

När vi hämtade honom från veterinären kom han ut och skrek av smärta. Vi blev så chockade att vi helt enkelt missade att prata med veterinären. Så fort vi kom hem somnade han och låg och sov till midnatt. Sen var han vaken resten av natten och skrek hela tiden. På morgonen åkte vi tillbaka till veterinären för en smärtstillande spruta.

Sen blev det mycket bättre, då var det mest gnäll över tratten.

I tumultet när vi hämtade Kingston blev det missförstånd gällande medicinen, vi förstod det som att han skulle få medicin i 10 dagar. Men när han den 6:e dagen fick fruktansvärd diarré ringde vi till vet som förklarade att medicinen bara skulle ges 3-5 dagar och det var den som orsakade den dåliga magen.

Så nu äter Kingston överkokt ris och fiskbullar för att få stopp på diarrén.

En hemsk period som förhoppningsvis är över snart. Men Kingston är lika glad som alltid och bortsett från tratten är han precis som vanligt.

Just ja, han blev någon form av robothund. Praktiskt när man ska ut i mörkret   

Idag är Kingston hos veterinären för kastrering.

Matte och husse är lite oroliga, dels för operationen och dels för hur han kommer vara efteråt.  Vill ju inte att han ska bli minsta lilla förändrad i personligheten, han är ju perfekt som han är!

Nu ska vi ta det lugnt ett tag så han får vila ut ordentligt.

God Jul!

I helgen var vi hos husses farmor och farfar i Torsåker. Husses farfar är allergisk mot hundar, så matte, husse och Kingston fick sova i lillstugan. Det blev lite längre/fler promenader än Kingston är van vid och även lek med en grannes jaktlabbe. Några hästar fick han titta på och ett nytt trick lärde han sig. Men framför allt var det väldigt mycket ensamhetsträning. Kingston ville inte alls in i stugan när han hade varit ute, för då visste han att det blev tråkig tid ensam i stugan.

Men det gick väldigt bra. En penna fick sätta livet till, men annars sov han nog mest när vi lämnade honom.

Även om han haft väldigt tråkigt, så har det varit väldigt nyttig träning för honom att vara ensam, vi har ju varit lite dåliga på att träna honom med det.

Huvudsaken är nog att han får göra något som tömmer lite energi innan, annars är det nog lätt att det blir mer än bara en penna som får sätta livet till nästa gång.