Idag var matte och Kingston med Sanna till stallet. Han har varit i stall tidigare men aldrig varit ute med på en ridtur.

Jag gick med Kingston när Sanna red och jag hade honom även lös ett tag. Det gick väldigt bra faktiskt, han är inte överdrivet intresserad av hästen. Men han har inte lärt sig att inte gå för nära ännu.

Målet är att han ska kunna följa med när matte rider så att jag kan bli medryttare igen. Det finns en annan häst i samma stall som de behöver lite hjälp med då och då. Men jag vågar inte binda upp mig om jag inte vet att Kingston kan följa med.

Efter idag så ser det dock ljust ut, så det ska nog inte dröja allt för länge.

Vackraste Indra och buskillen

Sanna på Indra fick hålla i Kingston så matte kunde ta en fin bild.  Roligt att de tittar på varandra precis :)  

Jag är lycklig!!!!

För första gången sen Kingston var valp hör jag inte hans klor i golvet när han går.

Han har blivit så otroligt känslig i kloklippningen det senaste halvåret och pulpan har blivit lång. Kloklippning har den senaste tiden sett ut som följande:

-Någon extremt uttröttande aktivitet

-Husse försöker hålla fast Kingston samtidigt som han mutar med något riktigt smaskigt.

-Jag klipper så många klor jag hinner innan Kingston slingrat sig ur husses grepp.

Många kloka människor har sagt

-Vänj honom långsamt med att ni tar på tassarna och ta det i små steg framåt.

Men Kingston har aldrig haft problem med att vi tar på tassarna och klorna, tvärt om, han älskar det!

Det är bara just klippningen han är rädd för. Inte ljudet av klotången, det har han inga problem med, utan bara just själva klippningen.

Hur som helst verkar det som att vi har hittat vår räddning och jag är lycklig   

Nu har vi gått 3 tillfällen på tävlingslydnadskursen och jag kan väl påstå att det inte direkt går så bra.

Det som är absolut viktigast, linförigheten, är vi så fruktansvärt dåliga på   men de andra momenten är vi inte riktigt lika dåliga på.

Apporten börjar faktiskt arta sig med hjälp av klickerträning.

Hoppet går framåt (om man bortser från fotpositionerna då så klart) och samma sak med inkallningen.

Jag vet ju att jag måste träna med på linförigheten, men  det är ju så fruktansvärt tråkigt!!!!

Men det är väl bara att kämpa på.

Lite roligare nyheter i alla fall gällande rallylydnaden. Vi gick ju en kurs två veckor sedan, sen missade vi förra tillfället, och idag var sista gången. Första träningsrundan gick riktigt dåligt, då Kingston inte alls var fokserad på mig. Men den andra gången fattade han att vi faktiskt höll på med något och inte bara gick runt lite och då gick det mycket bättre.

Vi avslutade med en låtsastävling där instruktörerna poängsatte. Och det gick jättebra! Vi vann tävlingen, fick bara 8 poängs avdrag! Nu var domarna kanske lite väl snälla, men de sa att om det hade varit en riktig tävligt hade vi garanterat fått godkänt.

Det känns verkligen roligt och det är ett otroligt roligt sätt attt träna sin hund, så det ska vi absolut fortsätta med. Vi fick några upppmuntrande ord av instruktörerna efter som tyckte att jag skulle ge detta en ärlig chans, då de trodde att vi skulle kunna bli riktigt duktiga. Och vem vet, det kanske blir så om vi aldrig får en bra linförighet  . 

I lördags var vi på rallylydnadskurs.

Det var riktigt kul och ett härligt sätt att träna med hunden. Positiv energi och mycket beröm till hundarna och ägarna.

Jag missar tyvärr tillfället nästa vecka och sen är det sista tillfället veckan efter det. Men det är garanterat något jag kommer träna mer med Kingston.

På söndagen var det dags för MH, det var hur kul som helst! Kingstons reaktioner var ganska mycket vad vi hade förväntat oss, dock lite fegare/osäkrare.

Sammanfattat:

Bra resultat i kontakt med testledaren.

Avbryter jakt, inget gripande.

Aktivitet: lite gnäll, men kopplar av sen.

Inte intresserad av att leka med någon på 30 meters avstånd.

Undanmanöver vid överraskning, inget kvarvarande intresse.

Undanmanöver vid ljudkänslighet, nyfiken.

Skällde på spökena, men backade ur kopplets längd. Vågade sig inte fram inom tid.

Kontroll vid skott och återgår sedan till lek.

Att han jagar inte "harar" tycker jag är jättebra. Även att han stannade vid mig och inte sprang iväg för att leka med okänd på avstånd tycker jag är en positiv egenskap. Hade dock gärna sett att det var för att han var väldresserad mer än att han var osäker. Sen hade jag gärna sett att han vågade stå på sig och inte backa undan för spökena. Men han är ju ung ännu och kanske blir bättre vakthund med åldern  

Annars var det verkligen jättekul att träffa Kingstons bröder Coda, Xavi och Smi. Och även uppfödaren Lotta.

Jag ska länka till filmer från testet så snart jag laddat upp dem. 

Tack Lotta som ordnat detta!!!

Igår var första tillfället av vår lydnadskurs (och mattes 30-årsdag!).

Det var minst sagt en intressant upplevelse.

Kursen var dels för nybörjare och dels de som kommit en bit på vägen.

Jag trodde att vi möjligtvis hade kommit en liiiten bit på vägen då Kingston går bredvid mig när jag säger "Fot".

Men tydligen så har han fel position, tittar inte på mig, har inte riktigt fattat vad "fot" betyder. Vilken direkt översatt betyder att matte inte haft en susning om hur man lär en hund att gå fot.

Så medan de andra ekipagen finslipade deras linförighet fick vi ansluta oss till 5-månaders valpen och i sittande position klicka in att "fot" betyder "titta på matte".

Det kommer att krävas en hel del träning för att komma till ett läge där linförigheten är tillräcklig för att ens kunna gå vidare till de andra momenten.

Men det är väl tur att vi har så mycket att lära, då får vi ju verkligen valuta för pengarna  '

På söndag ska vi göra MH-test, alltså ett mentaltest som visar den mentala statusen på hunden. Det ska bli väldigt kul att se. Vi har inte "tränat" några av de momenten som kommer, vilket innebär att den reaktion som kommer på söndag är hans spontana reaktion. Och jag har ingen aning om hur det kommer att gå!

Men Kingston är ganska trygg och tycker att det mesta är spännande, så jag tror inte att något helt oväntat kommer hända.

Hur som helst ska det bli kul!

Kingston har inte fått vara i soffan eller i sängen hemma, det var ett beslut som husse och matte var överens om innan vi skaffade honom.

Alla sa att vi skulle ändra oss när valpen väl kom, men det gjorde vi inte. Jag kände inte alls något behov av att ha honom i soffan eller sängen. Ville jag gosa, så la jag mig helt enkelt på golvet.

Igår, mer än ett år efter att Kingston kom in i våra liv, så ändrade vi lite på den regeln.

Nu har han fått en filt på divandelen av soffan där han får vara.

Vad är orsaken?

HAN HAR JU BLIVIT SÅ JÄKLA GOSIG!!!!

Tidigare har han myst och kelat med oss på en mer måttlig nivå. Nu helt plötsligt har han blivit ett gosmonster som vill kela hela tiden. Och det är ju helt omöjligt att motstå honom, han är ju så söt!

Här ligger han för första gången med matte och husses tillåtelse i soffan   

När Kingston var på besök hos Zelda fick vi detta obetalbara filmklipp.

När matte och husse skulle på bröllop i Hofors var Kingston hos vänner i Gävle som också har en Aussie. Hunden heter Zelda och är en tik från Fätorpets kennel och är en månad yngre än Kingston. Christine som äger Zelda har bloggat om Kingstons besök så jag kopierar det hon skrivit om Kingstons besök från hennes blogg så får ni läsa om hur Kingston hade det då.

Tack snälla Christine och Jocke för hjälpen!

"Solsken på besök och lite av varje...

I helgen har det varit lugnt på träningsfronten. Vi har vart hundvakt åt Kingston som var hos oss lördag till söndag då hans matte och husse var på bröllop i Hofors ( dom bor annars i Stockholm). 
Kingston är ifrån Solskennets kennel och hans husse är min brors fästmös bror. Zelda och Kingston har inte setts sen dom var små men redan då var det storleksskillad på dom. 
Zelda med sina ca 49cm i mankhöjd vs. Kingstons ca 60cm. Kingston var väldigt lugn, snäll och lydig. Trotts sin storlek var han väldigt försiktig när dom lekte och la sig ofta ner på rygg så Zelda "fick" brotta ner honom. Annars vart det ju inte så mycke brottning och gruffning eftersom Zelda tror att hon är en vinthund och "springer sönder" sina lekkompisar. Hon sticker iväg som ett skott och springer runt runt. Stackars kingston försökte gläfsande komma ikapp och tyckte nog hon kunde slå av lite på farten. 

Det är ju ganska kul...för att om sanningen ska fram så är Kingston mer lik den aussien ja "drömmde" om när jag var yngre. Jag var ju hundvakt åt en Missnutts-hane på högstadiet och han var stor, svart och vit med tan och väldigt lugn och snäll. En sån DÄR skulle ju jag ha en dag tänkte jag. Istället vart det en liten blå tik som är kvick som en vessla och har energi som en Duracellkanin;) Men det var nog" menat to happen" och det är ja SÅÅÅ glad över :D 

Gick toppenbra iaf och dom vart bästa vänner! ( Även om kanske Kingston tyckte att efter långpromenaderna kunde man väl gå och lägga sig vila lite...medan fröken Z hade andra planer...) Annars har ju Zelda lugnat sig mycket när hundar kommer på besök...nu kan hon FAKTISKT gå och lägga sig och lämmna den andra hunden ifred utan att vara istängd i köket. 




Säg chesse! 




Kingston ger Zelda leksaken. E man stor måste man vara snäll.. 






Dax att vila efter promenaden..*skönt 


Men va nu då!?? Vila? Ja vill leka mera!! 





Att mysa med matte el. husse går bra i ca 30 sek...men att sova brevid Kingston..det var grejer det! <3 


Inte en sovställning jag skulle prova men...e man trött så e man. 


Sträck ut din taaaass... 




Bästa platsen är paxad! Kan ju vara någon som tappar nått...