Hos oss flyter allt på som vanligt. Kingston har börjat heltid på dagis, vilket går riktigt bra. Han har inga problem att ta det lugnt och sova när det är dags för vila och sköter sig på promenaderna. När han kommer hem är han oftast väldigt trött, men är med på noterna om det är träning eller promenad på gång.

Vi märker ingen personlighetsförändring som vi direkt kan koppla till kastreringen, vilket vi är väldigt glada för. Han får specialfoder för kastrerade unghundar som ska hjälpa till att hålla vikten under kontroll.

Det enda underliga han gjort på sistone är att han verkar bli lättare skrämd nu än tidigare. Men jag gissar att det har mer med spökåldern än kastreringen att göra.

Härom dagen skulle jag och Kingston möta husse på parkeringen när det var mörkt. När Kingston såg att det stod någon där började han skälla. Han som i princip aldrig skäller! Husse ropade på honom och då slutade han direkt.

Någon dag senare skällde han igen på en person som dök upp en bit framför oss i mörkret. Men han verkade egentligen aldrig rädd, för när vi väl passerade människan så viftade han glatt på svansen och ville hälsa.

Vi får se hur det blir med detta.

Min vackra Kingston

Visar upp att han kan kommandot "Rygg"

Ligger still på sidan när matte ber snällt

Och väntar snällt på ett "var så god" innan han tar godisen inom räckhåll

Matte och husse är barnsligt förtjusta i sin Kingston